En man red in

”Britta! Britta!”
Eva knäpper med fingrarna framför Britta som drömmande försöker klistra etiketter på nya biblioteksböcker.
”Men, vad gör du din toker?”
Britta hajar till och tittar ner på sina händer som är i full färd med att klistra en boketikett på datormusen.
”Jag ger dig en simpel uppgift.” Eva knycker på nacken och går med klapprande skor och böljande kjol raka vägen till Curt, bibliotekschefen, för att skvallra. Britta ser hur hon ilsket pekar mot henne medan Curt i sin tur beklagande skakar sina axlar.
När Britta två månader tidigare skrev på anställningskontraktet som bibliotekarie på stadens minsta filial i Sylte var hon så glad att hon kunde spricka. Hon ringde till sin mamma i Västerås som inte blev det minsta imponerad.
”Du är en långsam växt som blommar sent. Vid 39 års ålder har du nu fått första fasta tjänsten. Om du ångar på i den här takten har du en karl vid 45.”
Det där med män förstod sig Britta inte på. De slabbade med bordbesticken, hade frän svettlukt och en del brydde sig inte ens om att tvätta sina händer innan de vidrörde böckernas vita tryckta sidor. Det var bestående tumavtryck i Stora världslexikon volym 1 från A till Beryllium. Vilken lymmel, den där Anders Carlsson, Humlevägen 12. Nog hade han fått så han teg. Hans lånekonto hade på mystisk väg försvunnit, men dessförinnan blivit debiterad på 250 kr förseningsavgifter.
Britta kommer ihåg hur han med ilskna steg och blossande kinder styrde mot lånedisken där hon ensam sorterade i kartoteket medan Eva var på kafferast. Hon hade bestämt sig för att statuera ett exempel av honom.
”Nä, nu förstår jag inte. Du har lånat ”Lady Chatterleys älskare” och du har inte lämnat tillbaka den.”
”Jag läser inte fruntimmersskit!” Han drämde sin gröna ölkeps, en fläckig, blek ursäkt till huvudbonad, på lånedisken. Han såg ut som ett stoppljus med sin illröda, lysande flint.
”Jag dömer dig inte. Folk får läsa vad de vill hemma, men lämna tillbaka böcker måste man. Sådana är reglerna. Lagen är lika för alla”, tillade hon segervisst.
Anders Carlsson slängde igen glasdörrarna så att hela den glasprydda entréväggen vibrerade. Britta hukade sig fnissande bakom datorn och från sitt gömställe såg hon hur han backade med sin jeep rakt mot en lyktstolpe. Hon skrev upp registreringsskylten för att senare anmäla det till kommunen.
Vad gäller den omstridda boken Lady Chatterleys älskare, så försvann den från bibliotekets hyllor. Den hade på samma mystiska väg som den blivit debiterad Anders Carlsson hamnat i Brittas nattduksbord där den tillsammans med romanerna ”Doktorn ringer två gånger” och ”En het romans” väntade på sin ägare.
”Om du skulle kunna gå och plocka upp i barnavdelningen. Det är en salig röra där.” Eva hade smugit sig fram, väckt Britta ur hennes dvala och står nu och stirrar allvarsamt på henne. Hon hatade när Eva hoppade fram som gubben i lådan och jagade upp henne. När hon går i pension eller slutar, var det hon som skulle bestämma och dona i biblioteket.
Det var verkligen en röra på barnavdelningen. Suckande plockar hon upp kapitelböckerna som tryckts in i lådan med bilderböcker. Ett ungt föräldrapar sitter på den röda soffan. Mellan sig har de en liten flicka som försöker härma ljuden i djurboken framför sig. När hon går förbi märker hon att mannen nyfiket följer henne med blicken när hon hukar sig i sin trånga kjol. Britta gör en långsamt böjande yogarörelse och trevar långsamt efter böckerna på golvet som om de var bräckliga saker.
”Letar du efter dina kontaktlinser?” Curt står och harklar sig framför henne. Han står med armarna i kors och betraktar hennes bakdel lystet. För sent upptäcker hon att hennes troskant, de svarta tunna utan sömmar, tittar fram under kjolfållen. Rodnande reser hon sig upp och försöker gå värdigt bort mot personalrummet.
I toaletten försöker hon pressa fram lite urin. När hon torkar sig dröjer sig hennes hand kvar vid underlivet. Hon känner hur det pirrar till. Skulle hon?
I hennes dröm skulle en man just i det här ögonblicket trycka in handtaget, dra ner henne på golvet och göra historien kort med henne. Ta henne så att hon dunkar huvudet mot väggen. En man av den hårda skolan, en man hård som stål. Britta slår bort tankarna innan det är försent. Hennes bröst hade redan börjat häva sig under blusen och hon påminner sig själv om att hon befinner sig på jobbet.
När hon öppnar dörren står Curt lutad mot den motsatta väggen. Han ler snett mot henne vilket får hennes kropp att ljuda i gensvar. Han kommer fram till henne, trycker henne lätt mot väggen med sin kropp och låter sin hand glida utmed låren mot troskanten där hans hand stannar kvar.
”Känner du dig ensam ibland, Britta?”
Hon vill lägga sig under honom och lossa på hans skärp då något hårt därinne väntar på att få komma ut. Hon hejdar sig för ett ögonblick. Han är inte alls hennes typ. Han är inte ett dugg sexig eller maskulin för den delen. Hon slog vad om att det gömde sig en nedtryckt homosexuell man under den polerade ytan som bara väntade på att få bli avslöjad. Hans ylleväst luktar surt och hans renrakade hud lyser av små, röda, ilska hudutslag. Hennes kropp svarar bara på ett lockrop.
”Snälla, Curt! Jag har jobb att sköta.”
Curt står kvar och gnider besvärat sin svällda framdel medan hon trippar tillbaka till bokinkastet.
Den unga söta familjen hade tydligen valt klart och nu radar de upp böckerna framför henne. Typiska nybörjarböcker. Hon fnyser när hon ser bokomslagen medan hon blippar dem med handscannern. Britta stirrar stint rakt framför sig och håller blicken fäst mot mamman, som automatiskt börjar skruva på sig. Om hon hade gett sin man vad han behövde skulle han inte behöva sukta efter Brittas kropp, men nu förlät hon nästan henne. Hon förstod att hon var av den korkade typen, med tanke på de böcker hon valt ut åt sin dotter. Förr eller senare skulle hon bli lämnad ensam med sitt barn sittandes i knät, medan någon som Britta, som visste vad en man ville ha, skulle böja sig över hennes mans knä och förföra honom i en kvävande varm och fuktig hotellsäng.

 

Hon vaknade av att romanen ”Lady Chatterleys älskare” låg uppslagen på hennes ansikte och rev henne med boksidorna. Hon hade somnat när hon för fjärde gången skulle föra sig själv till orgasmens rand. Någon hade under natten dragit av henne trosorna och placerat dem prydligt på nattduksbordet. Hon mindes sin dröm när en doft av manlig eau de cologne ringlar in i sovrummet blandat med en söt lukt som påminde om det första blosset från en nynoppad cigarr. Förvirrat satte hon sig upp. Hade hon inte drömt?
En man med tredagars skäggstubb hade gnidit sig mot hennes lår när han öppnade hennes skälvande blomma. När hon tittade ner för det välbekanta dunket i underlivet såg hon hur hennes lår var täckta av tunna, ytliga rispor.
Eva verkade vara glad idag. Hon ler bara överseende när Britta råkar köra in bokvagnen i gipsväggen så att färg och puts lossnar som vid ett snöras. Anledningen till Evas glädje och Brittas försumlighet var ett och samma objekt. Det var den långa, stiliga mannen som inte hade synts till på tre månader men liksom en vinterfågel nu hade flyttat tillbaka till sina breddgrader. Eva kråmar sig som en påfågel framför honom medan hon trycker in böckerna i hans tygpåse. Utan att fälla ett ord betraktar han båda kvinnorna, men dröjer sig kvar lite längre på Britta. När hon tidigare hade vänt sig om för att hämta en reserverad bok hade hon knäppt upp de två översta knapparna på sin blus så att kanten på hennes gräddvita spetsdrömmar gläntade fram i urringningen. Hon ler blygt mot mannen. Eva skulle inte ha en ärlig chans mot henne. Hon var minst fem år äldre än henne. Brittas sportiga kropp var som gjord för svettig älskog medan Evas antydde om mys i soffan och kaksmulor under vardagsrumsbordet.
”Curt, låt bli!” Medan Britta laddar upp diskmaskinen med smutsigt porslin hade Curt smugit sig bakom henne och försökte ge skenet av att i förbifarten bara råka trycka sig själv mot Britta som böjde sig ner över bestickslådan. Han försökte ta en kopp från den översta hyllan i skåpet och verkade vilja antyda att det var trångt i köket.
”Vad?” svarar han oskyldigt med ett illmarigt leende. Sedan lägger han till: ”Varför inte?”
Britta vänder sig som hastigast om för en kort tillrättavisning innan hon fortsätter med sitt bestyr. ”För att du är ful.”
Curt tar en klunk av sitt kaffe. ”Du kan alltid blunda.”

Det var tisdag igen. Både Britta och Eva stod beredda för ankomsten. Det var som om en osynlig röd matta hade rullats från entrén bort till lånedisken. Nu fattades bara fotoblixtarna som skulle fyra av så fort mannen med stort M trädde in genom glasdörrarna. När han steg in var det som om de djupa suckarna från bibliotekariernas läppar lade sig som ett spindelnät över honom som han besvärad viftade bort. Om det hade varit taget ur en bok, och Britta var en författare, skulle hon veta hur kapitlet började. Det var en klassisk öppningsscen, som ur en Harlekinroman, där hjälten återvänder hem efter flera års utomlandsvistelse. ”Hans bestämda steg avslöjade hans spelande lårmuskler under de tajta jeansen som smet åt som en andra hud. Han tog av sig sin hatt, för att hylla kvinnan klädd i vitt som stod redo att ta emot honom i sin famn och sitt sköte.”
Båda kvinnorna följer honom med blicken när han går bort till sofforna där han slår sig ner i en av dem. Han ögnar sig igenom några dagstidningar som står dukade på bordet framför honom. Som alltid lossar han på sin kavaj och sitt bälte. Britta får påminna sig själv flera gånger att svälja saliven innan det rann ur mungipan på henne.

Eva och Britta betedde sig som två panelhönor, två trånande debutanter på sin första bal. Personligen var Britta trött på den försiktiga förförelsen över dagar och månader och bestämde sig för att löpa hela linan ut. En kvinna måste ibland snärja sitt tilltänkta offer. Eva hade inte en chans mot henne och det var bara patetiskt att se hur hon varje tisdag och fredag åmade sig framför spegeln och försökte applicera läppstiftet jämnt över sina feta läppar.

Britta lämnar sin plats och tar med sig några magasin och veckotidningar vilka behövde ställas tillbaka. Hon ser hur mannen som hastigast tittar upp och möter hennes blick samtidigt som han ler lite stelt som om han inte var van vid det. Hennes hjärta slår ett extra slag. Hon ställer sig framför honom och låtsas rätta till tidningarna. Hon skulle låta honom syna hela hennes atletiska kropp och få se hur låren bara fortsatte ändå upp till den fasta stjärten. Hon böjer sig svagt, men inte så mycket så att hon ser alldeles för billig och lättillgänglig ut. Han skulle bara få en glimt av vad som erbjöds om han ville hänga med på ridturen. Hon ser i ögonvrån hur han släpper tidningen, tar fram ett block som han river ut en sida från. Han antecknar något på den och placerar den sedan på bordet framför sig. Han viker ihop sin dagstidning och går därifrån utan att vända sig om.
Så fort han rundat hörnet sliter Britta till sig lappen, precis innan Eva nyfiket ställer sig framför henne.
”Vad var det?” frågar hon misstänksamt.
”Inget. Det var inget.”

När hon kommer in genom ytterdörren till sin lägenhet kastar hon av sig väskan och tar fram den hopskrynklade lappen från kappan. Hon slänger sig på sängen och med blossande kinder viker hon upp papperslappen. Upphetsat läser hon: ”Middag på Alberts. Klockan sju. Bär något silkigt och svart.”

Hon visste att han hade fått en skymt av hennes underkläder och gillade det han såg. Hennes kropp vibrerar av förväntan. Hon har inte så många timmar på sig att göra sig redo så det är bara att skrida till verket. Först måste hon fyra av vapnet som gått osäkrat hela dagen. Hon plockar upp ”Lady Chatterleys älskare” från nattduksbordet. Hon lägger sig tillrätta i sängen och för ner handen under sina trosor.
Fem minuter i sju står hon vid entrén till Alberts. Hon hade tidigare tillbringat en timme i en het dusch där hon varsamt hade tvålat in sin kropp och avlägsnat sin fjuniga kroppsbehåring förutom en liten blygsam triangel som nu doldes av stringtrosorna. Nu står hon och väntar på att bli bortförd av mannen i sitt liv. En vänlig servitris för henne bort till bordet där ingen ännu sitter. Den var dukad för två med en röd ros liggande på den vita duken. Britta ler. Det var precis som i ”Het romans” där Camilla hittar en ensam ros liggande på matsalsbordet som är uppdukat för en person. Hon tror att hon är ensam när hon för rosen till sin näsa, men en mjuk hand börjar smeka hennes nacke och sakta kysser Richard hennes hals och örsnibbar. Sedan vänder han henne om och grabbar hårdhänt tag i hennes skälvande kropp.

Mannen som bjudit Britta på middag kommer gående från bardisken med ett whiskyglas i handen. Hon ser att han vinglar till lite då han värdigt på gentlemannavis slår sig ner mittemot henne. Han hade druckit minst två glas whisky. Det är klart att hjälten dricker. Huvudkaraktärer i en roman var inte precis några nykterister, men de blev aldrig någonsin fulla. Alkoholen lossade bara deras tungor och känslor. Mannen ler mot Britta och smeker hennes hand med de nymålade röda naglarna.
Hej! Jag heter Lars.” Han har en bred skånsk rullning på sin r.
Besviken över hans ordinära namn hälsar hon artigt på honom. Det var inte precis något vackert klingande namn som William, Henry eller Charles.
Han ler med sina perfekta, vita tänder och hon ångrar genast det hon tänkte. När de får in menylistan har han redan tagit av sig skorna och i strumplästen för han in sin fot under hennes kjol. Usch! Var hade hans strumpor och fötter befunnit sig om inte i ett par svettiga skinnskor.
Hon lider tyst genom middagen och försöker le där det passar sig. Han rapar upp hela sin livshistoria medan hon håller sin del kort. Vem är intresserad av att veta att hon hade bodde hemma tills hon var 31? Han är revisor på Skatteverket, tjänade bra, hade två havererade äktenskap bakom sig och tre barn under tolv år. Nu sökte han efter en mogen kvinna utan barn som kunde tänka sig att leva med honom till ålderns höst. Allt det här talet om ålderdom och pensionering kvävde hennes matlust och hon fick lust att köra in gaffeln i handen på honom så att han tystnade. Maten svällde i hennes mun och diskret hostade hon ner dem i linneservetten som hon sedan vek ihop omsorgfullt. Den sexuella åtrån hon känt tidigare var borta och det enda hon ville var att komma därifrån. Hon var inte sugen på att gå till sängs med en familjeman. Det var en lonesome cowboy hon sökte och ett kravlöst förhållande.

I rummet sliter Lars av henne kläderna och hon står framför honom iklädd en tunn svart negligé som når ner till midjan där den svarta, syndiga stringtrosan tar vid. Han kastar henne på sängen, en bra början i alla fall, men sedan tar han sig itu med att slicka, nafsa och tugga på hennes bröstvårtor samtidigt som han juckar med sin lem mot hennes lår. Det var inte precis någon Harlekinroman, det här inte. Romanhjältar hade inte röda vinläppar, en tunga med vit beläggning eller skelande ögon. Äcklat knuffar hon honom från sig och stiger upp. Hon tar upp sin klänning och tar den snabbt på sig innan han hinner trassla upp sig från sänglinnet. Lars ser frågande ut när hon med skorna i handen stiger ut genom dörren.
Besviken på sig själv, för sina höga förväntningar, kastar hon sig på sin säng och betraktar det fläckiga taket. Hon hade lärt sig att fåordiga män ibland inte sa någonting, helt enkelt för att de inte hade något att säga och inte för att de var intressanta och mystiska. Bakom en snygg fasad kunde en riktig tråkmåns skymta fram, en som inte ens kunde förföra en kvinna på sedvanligt manér.

När hon slumrar in känner hon någon sätta sig bredvid henne, vilket får hennes sömniga kropp att rulla ut mot sängkanten. ”Gå iväg! Jag har en dålig dag.” Det tycktes inte hindra honom. Han drar av henne trosorna och börjar sakta kyssa hennes tår samtidigt som han smeker hennes bultande kön med varsamma men utforskande fingrar.

Med tungt huvud full av svarta tankar stegar hon in genom personalingången. Det fanns inget längre att se fram emot. Inga snygga, mystiska män. Bara tråkiga, gamla tanter i långa rader som frågade efter virkmönster till mormorsrutor. Lika tråkiga, gamla, gråa gubbar vars enda färgdetalj var den blodsprängda näsan. Alla dagar skulle vara sig lika förutom de dagar då busslaster av äckliga ungar vällde in i biblioteket och började klättra över bokhyllor och soffor och med oljiga, kladdiga fingrar kladdade ner Bröderna Grimms sagor. Hon borde kanske begära att få bli förflyttad till huvudbiblioteket.

När fredagen kom byttes Evas vanliga förväntansfullhet mot ren skär besvikelse. Vart hade den mystiska mannen tagit vägen? Britta häller upp kaffe från termosen medan hon anförtror sig till Eva. Så mystisk hade han ändå inte varit. ”Medan han försökte glufsa i sig mina bröst berättade Lars att han var en helt vanlig skatterevisor vars senast skilsmässa ännu inte har gått igenom.”

Britta ser hur Eva stelnar till. Hon slänger in sin kopp i diskmaskinen och smäller till luckan. Med tårar rinnande från ögonen rusar hon ut från personalrummet. Nåväl, Eva kunde gott ha fått behålla honom och antagligen skulle hon också ha lyckats med det. Han var bara en vanlig, uppmärksamhetstörstande tråkmåns. Synd bara att Lars antagligen aldrig mer skulle besöka biblioteket.

Det hade blivit en obehaglig stämning i biblioteket. Det var precis som i en deckare där molnen började skymma solen och sänkte dalen i ett för hastigt påkommet mörker. Ännu var ingen av offren upptäckta i det lugna och slumrande Sylte. Föga anade någon att den väna bibliotekaren Eva bar på ont uppsåt. Britta kände hur dagarna som bibliotekarie snart var över. Hon var alldeles för klantig för att få behålla jobbet. Eva skulle säkert övertyga Curt om att sparka henne. Han var inte jublande glad över att se henne han heller. Han passade på att skicka henne från höger till vänster och tillbaka igen bara för att få se hennes trippa på sina höga klackar och sin alldeles för snäva kjol.

Klockan sex smäller hon igen dörrarna och promenerar hem till sin lägenhet som ekar tommare än förut. Hon orkar inte ens plocka upp sin lektyr för att fortsätta där hon avslutat kvällen innan. När sömnen tar henne i sitt grepp lämnar hon med en lättad suck den hårda verkligheten för en bättre sådan. Hon blir inte förvånad när hon hör stegen från ett par läderstövlar med sporrar klicka mot hennes trägolv. Hon hör hur han tar av sig stövlarna medan resåren i sängen gnisslar av hans tyngd, hur hans jeans faller tungt mot marken och spännet slår med en metallisk klang mot underlaget.

Han glider in under täcket och hon flyttar sig åt sidan för att lämna rum åt honom. Alltmedan hon blundar tar han hårdhänt tag i hennes kropp och vänder henne upp så att hennes runda bröst lyser i månens sken. Han tränger sig obarmhärtigt in i henne och hon biter sig i underläppen så att blod pressar sig fram som små röda pärlor. Hon får utlösning före honom, men när det var dags för honom att döma av den pulserande lemmen och de snabba andhämtningarna var det som om hans kropp upplöstes till små atomer och blev till ånga som flöt utmed täcket och ut genom det öppna fönstret.

Britta vaknar av att en solstråle kittlar hennes näsa. Från hennes utspärrade lår rinner det något blött och kladdigt ut på hennes nya rosa sidenlakan. Hon styr sina steg mot badrummet, men ur ögonvrån uppfattar hon hur en mans hand sträcker sig fram för att plocka upp en svart cowboyhatt som nonchalant slängts på sängknoppen. Han smiter ut genom dörren och hon hör hur dörren slår till. Hade hon inte drömt?
Mer förvirrad än vanligt tappar hon en hel trave med böcker på det stenbelagda golvet så att två böcker ser slutet på sin hyllkarriär och förpassas till soptunnan med knäckta bokryggar. Eva suckar högljutt:

”Du klarar inte ens av att utföra sådant som en apa med lätthet kan göra.”
Britta tänkte inte bry sig om den gamla nuckan. Hon hade säkert inte fått sex på länge, vilket förklarade hennes fientliga inställning mot omvärlden. Curt nuddar vid Brittas axel och snärtar till hennes Bh-band. ”Vad är det med dig?” viskar han i hennes öra. ”Du spinner som en nöjd kissekatt.”
Britta svarar inte utan daskar till honom på underarmen och han går skrockande därifrån. Både hon och han visste att hon var nöjd för tillfället, men till kvällen skulle hon vara utsvulten igen.

Hon hör strax innan stängningsdags, när hon är ensam kvar i lokalen, hur det prasslar till i tidningsrummet. Hon som hade trott att hon var ensam. Hon tänker gå bort för att meddela att hon var i färd med att stänga biblioteket för dagen. Rök ringlar ut från en öppen tidning, en söt cigarrlukt och en tung eau de cologne med not av sandelträ når hennes näsa. Hon blir förargad. Det var strängeligen förbjudet att röka därinne. Om det tog eld skulle det inte dröja många minuter innan hela lokalen var övertänd.

Ingen är där. Bara en slarvigt slängd tidning och en röd ros. Hon tar upp den och drar in den ljuvliga doften. När hon öppnar ögonen ser hon att det ligger ett vitt handtryckt papper på bordet. Med en vacker handstil, ganska lik hennes egen, skrivet med bläck och fjäderpenna, står det: ”Vi ses ikväll!” Britta flämtar till och tappar rosen på marken. De röda kronbladen sprider sig som små, röda droppar av blod mot det gråa stengolvet. Meddelandet är från mannen som ska göra en kvinna av henne.

Hon byter sänglinnet samtidigt som hon känner något hårt som stål rovlystet titta på henne från ett mörkt hörn av rummet. Hon skälver till under den tunna vita negligén. Omsorgsfullt har hon valt ut en parfym som sprider doften av oskuldsfull viol. Hon strör rosenblad på sängen innan hon darrande lägger sig under täcket. När hon känner hur hon ska dåsa till drar mannen av henne täcket och blottlägger den tunt täckta kroppen. Med varsam hand drar han av henne nattlinnet utan att röra vid hennes kropp. Hennes hud brinner av längtan efter hans beröring. När han kommer till hennes trosor drar han dem så snabbt av henne så att hon tappar andan. Nu finns inget emellan dem. Inget som kan hindra föreningen mellan kropp och kropp. Han tränger sig utan förvarning in i henne och hon gnyr njutningsfyllt medan han rider henne till en orgasm. Hon somnar utmattat in och när hon trevar efter honom märker hon att han är upplöst.

Brittas hud tycks glänsa i solskenet. Till och med hennes vanliga, råttfärgade hår har antagit en kopparfärgad ton som återkastar hennes inre glöd. Curt visslar beundransfullt när hon med skakiga knäskålar från två nätter av älskog kliver in i biblioteket. Curt bevakar henne och slår sina långa lovar runt henne, som om han hade pinkat in henne i sitt revir. Britta bryr sig inte om det som händer utanför henne. Eva blänger på henne samtidigt som hon tuggar med sin mun. Den avundsjuka kossan kunde gott få glo.

Strax innan lunchdags hajar hon till när hon hör frustande och gnäggande läten som verkar komma från gården utanför. Hon tittar upp från sin bok och ser hur mannen binder fast sin bruna, glänsande hingst vid cykelstället. Hästen svarar med att otåligt klappra med sina hästhovar mot asfalten.
Den långa gängliga mannen från hennes dröm stiger in. Hans svarta cowboyhatt kastar långa skuggor över ansiktet, som förblir dolt utom de två intensivt blåa ögonen som bränner henne med sin blick. Han lyfter sin hand mot hatten och med fingrarna nuddande på brämen muttrar han knappt hörbart och med skrovlig röst: ”Ma’m!”

Hans stövelsporrar klickar mot golvet och med långa, spänstiga kliv går han mot tidningsrummet. Brittas haka faller långt ner. Eva verkade inte märka något av det som pågick runt henne utan fortsatte att bläddra i sin veckotidning. I vanliga fall kunde hon lukta sig till en lovlig och villig man. Britta ser hur Evas näsborrar vibrerar så att näshåren fladdrar i draget. Hon ville platta till den där mallapan ordentligt.
”Mannen i mitt liv red precis in. Han sitter där i tidningsrummet. Jag ska precis gå och säga till honom att inte röka härinne.” Eva vänder förstrött på sin Allers. ”Det har inte kommit in någon på hela förmiddagen.”
”Jaha, men nu sitter han därinne. Är du inte lite nyfiken?”
”Inte precis.” Motvilligt och avmätt följer Eva med henne bort till tidningsrummet.

I tidningsrummet är det alldeles tomt. Förvirrat ser sig Britta omkring.
”Hans häst står bunden vid cykelstället. Han kanske gick in på toaletten. Han kan i alla fall inte ha gått härifrån.”
De båda tittar ut genom fönstret. Britta blinkar till med ögonen. ”Det stod ju precis en häst där. Jag förstår inte.”
Eva tar tag i Brittas axlar och drar ner henne mot en stol.
”Det finns ingen man där och har heller aldrig funnits.”

När Britta förläget berättar om sina heta möten skrattar Eva till. ”Det låter precis som taget ur en romantisk kärlekssmörja, som ”Lady Chatterleys älskare”. Hur skulle han överhuvudtaget hitta hem till dig eller för den delen ha en huvudnyckel? Du har en namnbricka med bara ditt förnamn på.”
När Curt finner Britta med kaffekoppen ångande i sitt ansikte slår han sig ner bredvid henne. Hon gör ingen ansats att flytta på sig. Han för in sin hand mellan hennes lår. När hon inte rör sig fortsätter han. När han lyfter upp hennes troskant flämtar han förvånat till. Han drar upp henne ur stolen, skjuvar henne mot handikapptoaletten som han låser om med ett klick. Han drar ner henne på golvet och hårdhänt klär han av henne från midjan och neråt. Han penetrerar henne medan hennes huvud slår mot den hårda kakelväggen.