Dödsel

Två själmorskor, änglarna Aron och Sinuel, har fått i uppdrag att syna Evald Knutssons kropp och själ och lotsa honom genom dödseln. Till skillnad från jordelivet där man vid en obduktion är fokuserad på hur den avlidne har dött är man i Himlen inriktad på att fastställa hur densamme har levt.

Aron håller i blocket och antecknar åt Sinuel.

– Så vad kan vi säga om Evald?

Sinuel lutar sig över Evald som ligger på britsen.

– Ett riktigt gammalt vrak där tiden stannade på 102 år, tre månader och en dag. Det sägs att han överraskades av Döden som klev in i duschen med honom.

Aron fnyser till.

– Döden ska alltid försöka ta åt sig äran.

Evald lyfter upp sitt huvud.

– Så sa jag inte alls. Jag blev överraskad av döden, inte av Döden. Skriv det på blocket.

Aron lyfter upp sitt finger mot munnen och hyschar åt Evald.

– Vi försöker jobba här.

Sinuel trycker ner en bomullspinne under Evalds högra stortånagel. Han tar ut den och granskar den.

– Renlig in i det sista. Tio tår kvar vid dödseln. Nagelsvamp. Tog inte ens av sig strumporna i sängen.

Evald hostar till.

– Det är inte sant.

Aron stirrar på Evald.

– Vi ser allt.

Sinuel trycker sina handflator mot Evalds knäskålar som halkar iväg som två blöta tvålar. Millimeter för millimeter gås Evalds kropp igenom. Aron antecknar alla ärr Evald fått under livets gång och rankar dem efter betydelse. Ärret från mjölkspannet fick honom att reflektera över livet och gå på dansen där han träffade Emma. Rakningsolyckorna hamnade längst ner. Inte ett dugg vis fortsatte han att använda samma slöa rakkniv livet igenom.

Sinuel är klar med den synliga undersökningen. Hans händer lyser när de skär igenom huden. Han drar i Evalds blodkärl och tänjer dem för att kontrollera elasticiteten. Det är den mest tidskrävande delen av undersökningen. Aron trampar med fötterna och ritar änglavingar på blocket medan Sinuel hummar på Ave Maria, det sista Evald sjöng i duschen. Sinuel vänder sig mot Aron.

– Kolesterol överallt utom i kranskärlen.

Sinuel lyfter upp Evalds hjärta som í ängelns händer vibrerar av liv. Evald snyftar till, inte för att det gjorde ont.

– Var försiktig med mitt hjärta.

Sinuel nickar mot Aron.

– Skriv att han dog av brustet hjärta.

Evald protesterar.

– Obducenten skrev att jag dog av cancern som hade spritt sig till levern och skelettet.

Aron sätter sig bredvid Evald på britsen.

– Ni tror ni dör av era sjukdomar. Utan undantag dör ni när ni slutar leva.

– Obduktionsrapporten kan inte ljuga.

– Säg mig, vad sa obducenten till dig om vad som händer efter döden?

– Inget. Jag var ju död. Förmodligen ser jag i syne nu.

Aron lyfter blocket till munnen och fnissar.

– Om vi nu ska tro på de jordiska reglerna kan en död inte hallucinera.

Sinuel placerar en metallskål på Evalds hjässa. Det blixtrar till i rummet och en ljus fyrkant blir synlig på den vita väggen. Evald ser sig själv födas på filmen framför honom. Hans liv snabbspolas framåt till alla viktiga händelser. Eftersom Evert hade levt ett händelselöst liv är dokumentären slut på bara några timmar. Han gjorde inte så mycket mer än att jobba på bondgården utan att någonsin avancera. När han inte arbetade sov han drömlöst. Evald hade under sitt liv försökt att inte grubbla, tänka efter för mycket eller sakna Emma som dog tillsammans med deras dödfödda pojke.

Aron skriver kod 302 som dödsorsak längst upp på blocket. Det är en kod för alla som inte har hittat sin mening med livet, den vanligaste dödsorsaken.

Evald hoppar ner från britsen och tittar nyfiket på ljustunneln som uppenbarat sig i väggen.

– Har jag levt förgäves?

– Vi får inte ställa den diagnosen. Vi återkommer efter att Gud har granskat vår rapport.

Evald går mot ljustunneln där några gestalter han verkar känna igen sträcker ut sina händer.

Sinuel skakar på huvudet efter att Evald hade försvunnit ur sikte.

– Det var bortslösat med kropp på en som knappt upplevde.

Själmorskor har åsikter om människorna, men deras uppgift är som sagt att lotsa dem genom döden och inte genom livet.